( det är vatten, ingen fisk som en trodde)

Jag skulle kunna stå o skrika på dig i flera timmar, slå på dig tills all min ork runnit av mig.

Om mitt hat skulle skada dig, så skulle du vara död nu, vilket inte borde spela någon roll alls för mig.

Men jag har för mycket samvete och för svagt hjärta för att plåga någon annan på de viset,

trots att du misshandlat en stor del , en viktig del av mitt liv.

För även om du inte är här nu, o tackolov för det, och även om det värsta är över.

Så måste jag leva med vad du gjorde mot mig, genom resten av mitt liv.

Även om smärtan varierar och såren inte är lika djupa längre, så känner jag ständigt av ärren.

Jag kommer fortfarande ihåg varje ord du sa, hur din röst låter , hur du ser ut.

Din äckliga nakna kropp är som inpräntad i skallen.

Vad hade jag gjort dig som gav dig rätten att ytnyttja mig?.. Jag var 14 år.. 14 år..ett barn..FYFAN för dig!

Du har inget hjärta i kroppen, du har absolut inget samvete.. Jävla pedofil..Varför kan jag inte hata dig?

Varför måste jag hela tiden känna mig skyldig för varje hatiska känsla jag har imot dig??