Där står hon med sin oändliga, onödiga styrka, den som gör henne så förbannat jävla klok, sådär klok så man bara vill hata henne, för vem tror hon att hon är egentligen ? ett under?
Så är hon sådär skrämmande lugn, så som man blir utav droger, men hon går såklart inte på droger, men varför blir hon aldrig rädd?
Medans hennes vänner sitter o klagar på hur synd det är om dom för att dom måste gå upp tidigt, eller för att dom helt plötsligt måste ta ansvar för sig själv , Följer hon livet med en annan syn.
Det där med ansvar är inget nytt, livet är som det är och blir inte sämre än vad man gör det till.
Ska sanningen fram så är hon nog inte sådär jätte lugn, nej hon är faktiskt ganska så jätte rädd, för det mesta, men det är enklast att dölja det, för då frågar ingen.
Då bryr sig ingen om att hennes nätter är fyllda med ångest o tårar, att hennes hat väller ut och hennes mask åker av när dörrarna stängs o verkligheten kan ta makt.
För verkligheten är ju den att hennes liv river henne i tu och tvingar henne att växa upp, drar ner henne i varje grop på vägen mot lycka, som hon ständigt måste kämpa för att komma upp ur..